Exposé(s)

För ett år sen tillät Bokmässan att låta den högerextrema tidningen Nya Tider medverka. Tidningen har kopplingar till det våldsbejakande nazistpartiet Nordiska motståndrörelsen. Senare fick Nya Tiders chefredaktör komma till SVT:s Aktuellt och debattera. Eftersom alla ska få uttrycka sig i Sverige, tyckte man. Nordiska motståndsrörelsen ska tydligen också få det hörde man sen. I Almedalen var de på plats som vilken annan organisation som helst. Nu ska de återigen få demonstrera i och med bokmässan i Göteborg. Och Nya Tider får ha sitt bås i mässhallen.

Alla de här händelserna är av olika vikt och betydelse och det går inte att likställa med varandra. Men vad man kan konstatera är att något har förändrats i det svenska samhällsklimatet under det senaste året. Nazismen får ta plats och ingen vet hur man ska hantera det. Förvirringen grundar sig i att tolkningsutrymmet i konventionen om mänskliga rättigheter, vari principen om yttrandefrihet ingår, är alltför stort. Alla söker desperat ett svar - som inte finns.

Bokmässan har som vinstdrivande privat företag inte det yttersta ansvaret. Jag får bjuda hem nazister till mitt vardagsrum om jag vill, på samma sätt får mässan bjuda in dem om de vill. Att konventionen om mänskliga rättigheter är svårtolkad och gör arrangörer och medverkande förvirrade får här inga ödesdigra konsekvenser, även om Nya Tiders medverkan förmodligen har bidragit till den normaliseringsprocess av nazism vi befinner oss i.

Media har inte tagit sitt ansvar utan istället drivit på debatten åt fel håll. Spaltmeter efter spaltmeter har skrivits. Svenska författare och stackars utländska inbjudna gäster tvingas alla ta ställning till vad bokmässan satt igång. Debattör efter debattör har fått utrymme att berätta varför just hen kommer eller inte kommer till detta etablissemangsjippo. Många (inte alla) är så upptagna med att själva göra rätt och säga rätt, att hävda sig och gotta sig i detta enkelspåriga svenska debattklimat, att de glömmer det etiska perspektivet. Vårt kompromisslösa, oändliga ansvar vi har för varandra i det samhälle vi delar.

När Jean-Paul Sartre lanserade sin existentialism var det individen som stod i fokus. Alla är fria och alla har ansvar för sitt eget handlade menade han. Detta kan vara ångestfyllt men hör till livet. Emmanuel Levinas menade däremot att etiken är den första filosofin. Det räcker alltså inte med att ta ansvar över sig själv. I vårt handlade är vi också ansvariga över våra medmänniskor. Det här etiska ansvaret är nu viktigare än vad jag anser rätt i en fråga som svensk media triggat till sin yttersta gräns.

Man kan tycka att sunt förnuft och det gamla ”Min frihet slutar där den andres börjar” borde ha räckt för att avvärja katastrofen som uppenbarar sig. Icke. I yttrandefrihetens namn har så rasism och nazism normaliserats. Det är olyckligt. Särskilt i ett land där hotet mot yttrandefriheten är så gott som noll.

Det tål att sägas igen: nazism är inte vilken åsikt som helst. Nazism uppmanar till utrotning av vissa folkgrupper. Nazism uppmanar till mord.

Så nu önskar jag att vi tar det här på allvar. Jag ber alla redaktörer i Sverige som har makten att trycka på publicera-knappen att tänka till en extra gång innan något om bokmässa och yttrandefrihet nämns. Jag ber alla som hävdar sig i frågan tänka utifrån den Andre istället för utifrån sig själv. Men jag ber särskilt politiker och polis att sätta stopp. Man kan inte ta bort rätten till att demonstrera men det finns sätt att undvika våld i Göteborg i september.

En liknande situation hade inte varit möjlig i länder där andra världskriget och förintelsen slog till som hårdast. Det är sorgligt hur naiva vi är i Sverige. Att man inte drar lärdom av vad som nyss hände i Charlottesville är obegripligt.

Yttrandefriheten ska bevaras men även dess etiska gräns. Vi måste ta oss vidare i denna demokratiska kris som vi själva skapat. Etiken som första filosofi är kanske vår enda möjliga ledstjärna.