En hållbar planet måste byggas av hållbara människor
Flera veckor av demonstrationer i Frankrike. Den utlösande faktorn: president Macrons beslut om att höja bränsleskatten. Ett beslut som slår allra hårdast mot de som bor på platser där avstånden är långa och där det inte finns någon kollektivtrafik som säkrar människors dagliga resor. Protesterna har rasat och Macron har nu beslutat sig för att dra tillbaka förslaget.
Folkrörelsen "Gilets jaunes" (gula västarna) är en våldsam protest mot sociala orättvisor och kanske också det ultimata beviset på att klimatfrågor måste gå hand i hand med en rättvis fördelningspolitik. Det är inte bara den franska arbetarklassen som uttryckligen manifesterar det, men tre av fyra fransmän som faktiskt stöttar rörelsen. Som förstår att det inte är genom att utarma fattiga människor som vi får bukt på klimatfrågan.
För det borde väl säga sig självt: att resurser måste tas där resurser finns? Hos de som har råd att få sina skatter höjda. Men istället väljer man att pressa de som har de svårast ännu hårdare. Människor som i och med Macrons reformer om minskad pension, minskat bostadsbidrag, försämrad arbetsrätt osv. redan kippar efter luft i samhällets bottenskikt samtidigt som de ser sin president sänka förmögenhetsskatten.
Det enorma avståndet mellan folkets och makthavares vardag har länge varit ett demokratiskt problem. Politiker påverkas sällan av sina egna beslut. Ett par hundralappar mer i bensinpengar per månad är inget som någon i den härskande klassen skulle lida av, men det kan vara helt avgörande för de som redan lever på existensminimum. Denna klassklyfta har nu även blivit ett uppenbart problem för att en vettig klimatpolitik ska kunna bedrivas. Och kanske är politikers arrogans och oförståelse för de som inte lever som de själva i slutänden den största klimatboven. Genom deras ojämlika skattepolitik håller de på att utarma landet, rasera den befolkning som ska vara med och bygga en ny framtid.
De gula västarna är inte nödvändigtvis några klimatförnekare, som vissa kritiker gett uttryck för. Det är människor som ber om ett någorlunda värdigt liv. Och utan humana existentiella villkor är det givetvis omöjligt att rädda världen. Därför är det hög tid för Macron, och alla världens politiker, att inse att en hållbar planet bara kan byggas av hållbara människor. Att en grön politik måste vara en rättvis politik.
