Exposé(s)

Filosofen, psykoanalytikern och författaren Anne Dufourmantelle dog oväntat den 21 juli vid 53 års ålder efter att har räddat två badande barn ur en drunkningsolycka i södra Frankrike. I en intervju i samband med utgivningen av en av hennes böcker, Eloge du risque, sa Anne att när man står inför en verklig fara måste man vidta mycket starka åtgärder, man måste överskrida sig själv. Idag, efter hennes plötsliga bortgång, är det ord som träffar rakt i hjärtat.

Anne Dufourmantelle skrev många essäer och flera böcker. Jag kom i kontakt med hennes bok Intelligence du rêve när jag arbetade på en litterär agentur under en period. I ett evigt och överväldigande bokflöde som var svårt att greppa kommer jag ihåg hur hennes bok stack ut och tilltalade mig särskilt. I en vacker eloge skriver hon om hur drömmar ibland kan förutse vad som sker och därmed ge oss svar och frihet i våra liv.

Anne skrev också krönikor i tidningen Libération. Hon var en stark, men samtidigt mild röst. Human. Hennes texter var skarpa och klarsynta, så som bara en filosofs blick på samhället kan vara.

Jag kommer särskilt ihåg hennes text ”Le circle vicieux” där hon under presidentkampanjen i våras analyserade och kritiserade macronisternas sätt att ständigt hänvisa till förnuftet, som i ett slags mantra. Som om Jokern Macron skulle vara det enda rätta, det enda förnuftiga. Genom denna förnuftsvurm menade hon att man såg förbi det verkliga, verkligheten, ”le réel”.

Det är en verklighet som rasar och som hade behövt Annes intelligens och humanism ett tag till.

Anne Dufourmantelle var en förebild och inspirationskälla. Jag kommer sakna hennes ord.