”Fallet Meursault” - en berättelse om kolonialism och kriget i Algeriet
Kategori: Litteratur
Meursault, huvudpersonen i Albert Camus debutroman ”Främlingen” från 1942, är en känslokall, lätt apatisk fransman som lever i det koloniala Algeriet. En dag, under den algeriska solens hetta, skjuter han en arab på en strand till följd av ett bråk. Han avlossar fyra extra skott mot den redan döda mannen. Kanske bara för att han kan. Meursault blir dömd, men inte för sin brutala handling, utan snarare för sin likgiltighet och sin oförmåga att känna. För att han obrydd står för sina handlingar utan att ljuga. För att han är hjärtlös. För att han är en främling.
I ”Fallet Meursault” av den algeriske författaren och journalisten Kamel Daoud tas historien upp igen, ett par decennier senare.
I en dunkel bar sitter Haroun, den mördade ”arabens” bror. Han har hunnit bli en gammal man. Under ett par kvällar berättar han om sitt liv och om sin bror – han som aldrig fick ett namn eller en identitet, han som var en av huvudpersonerna i ”Främlingen” men som dog utan att hans historia hann berättas. Nu får vi veta att han hette Moussa (Moses på arabiska), att han levde tillsammans med sin mamma och bror i det soliga Hadjout, i skuggan av kolonialismens Algeriet och i saknaden av en bortgången far.
Daoud utgår i sin berättelse från försummandet av arabens identitet. Men frågan är egentligen inte varför Camus valde att inte ge ”araben” något namn, svaret understryks flera gånger: ”Men han namngav honom aldrig; för i så fall skulle min bror ha blivit en samvetsfråga för mördaren – man mördar inte lika lätt en människa som bär ett förnamn.” Frågan är snarare vad försummandet av arabens identitet fick för konsekvenser. Vad det fick för konsekvenser för brodern.
Haroun är bitter, hans brors öde jagar honom. Han har för länge sedan lämnat Hadjout, nu bor han (liksom Kamel Daoud själv) i Oran. Han berättar om livet efter, då ingenting blev som förr. Hur moderns oändliga sorg sakta men säkert gled över i galenskap. Hur hon klädde honom i den döde broderns kläder och hur han började tvivla på sin egen existens egentliga värde. Spegelspelet med Camus roman är som tydligast när Haroun, liksom Meursault, i hopplös likgiltighet också blir aktör för en av de mest brutala handlingarna. För att avsluta Moussas historia en gång för alla dödar han en fransk bosättare.
”Fallet Meursault” är en berättelse om en man som förlorat sig själv till följd av sin brors makabra död. Men Harouns vrede och sorg är också ett sätt för Kamel Daoud att tala om Algeriets historia. Boken är en subtil skildring av landet under den franska ockupationen, det efterföljande kriget och självständigheten. En kolonial historia som fortfarande till viss del är tabu i Frankrike. För inflammerat, för nära i tiden. Kamel Daoud anammar det svåra, ger genom Haroun ordet till sina kompatrioter. Och förmodligen är det ingen slump att han valt att skriva boken på sitt andra språk, franska, och inte på modersmålet arabiska. Det är tydligt att Kamel Daoud inte enbart riktar sig till den arabisktalande världen, men också till Frankrike och kanske hela västvärlden.
Kamel Daoud vill på så vis väcka ett samtal om kriget i Algeriet, men han är också kritisk mot det Algeriet som bildades efter kriget och särskilt mot islams roll. Religionskritik är ett laddat ämne idag. Trots det låter författaren den gå som en röd tråd genom boken. Haroun är nämligen en man som inte finner någon som helst tröst hos Gud och han irriterar sig på alla religiösa människor han möter och deras eviga messande. Att kvinnor bär slöja ser han som fullkomligt obegripligt: ”Titta lite på gruppen människor som går förbi där borta, på flickan som bär huvudduk fastän hon ännu inte vet vad kropp eller åtrå vill säga. Vad ska man göra med den sortens människor? Tala om det för mig!”
Kritiken mot islam i ”Fallet Meursault” har gjort att Kamel Daoud fått många fiender inom den muslimska världen. Till följd av en omstridd debattartikel där han kritiserade islamismens förvrängda kvinnosyn och blev beskylld att förstärka orientaliska klichéer valde Kamel Daoud att sluta som journalist i januari 2016 för att ägna sig enbart åt författarskapet.
En stark röst i den offentliga debatten i Frankrike och Algeriet har tystats. Kvar finns fiktionens oändliga rum.
Fakta:
Camus var filosof, författare, dramaturg och militant journalist. Han föddes i det franska Algeriet och protesterade mot den orättvisa behandlingen av muslimska nordafrikaner. Han vände sig mot Sartres existentialism för att istället ägna sig åt frågan om det absurda, ett tema som också präglar ”Främlingen”.
I ”Fallet Meursault” av den algeriske författaren och journalisten Kamel Daoud tas historien upp igen, ett par decennier senare.
I en dunkel bar sitter Haroun, den mördade ”arabens” bror. Han har hunnit bli en gammal man. Under ett par kvällar berättar han om sitt liv och om sin bror – han som aldrig fick ett namn eller en identitet, han som var en av huvudpersonerna i ”Främlingen” men som dog utan att hans historia hann berättas. Nu får vi veta att han hette Moussa (Moses på arabiska), att han levde tillsammans med sin mamma och bror i det soliga Hadjout, i skuggan av kolonialismens Algeriet och i saknaden av en bortgången far.
Daoud utgår i sin berättelse från försummandet av arabens identitet. Men frågan är egentligen inte varför Camus valde att inte ge ”araben” något namn, svaret understryks flera gånger: ”Men han namngav honom aldrig; för i så fall skulle min bror ha blivit en samvetsfråga för mördaren – man mördar inte lika lätt en människa som bär ett förnamn.” Frågan är snarare vad försummandet av arabens identitet fick för konsekvenser. Vad det fick för konsekvenser för brodern.
Haroun är bitter, hans brors öde jagar honom. Han har för länge sedan lämnat Hadjout, nu bor han (liksom Kamel Daoud själv) i Oran. Han berättar om livet efter, då ingenting blev som förr. Hur moderns oändliga sorg sakta men säkert gled över i galenskap. Hur hon klädde honom i den döde broderns kläder och hur han började tvivla på sin egen existens egentliga värde. Spegelspelet med Camus roman är som tydligast när Haroun, liksom Meursault, i hopplös likgiltighet också blir aktör för en av de mest brutala handlingarna. För att avsluta Moussas historia en gång för alla dödar han en fransk bosättare.
”Fallet Meursault” är en berättelse om en man som förlorat sig själv till följd av sin brors makabra död. Men Harouns vrede och sorg är också ett sätt för Kamel Daoud att tala om Algeriets historia. Boken är en subtil skildring av landet under den franska ockupationen, det efterföljande kriget och självständigheten. En kolonial historia som fortfarande till viss del är tabu i Frankrike. För inflammerat, för nära i tiden. Kamel Daoud anammar det svåra, ger genom Haroun ordet till sina kompatrioter. Och förmodligen är det ingen slump att han valt att skriva boken på sitt andra språk, franska, och inte på modersmålet arabiska. Det är tydligt att Kamel Daoud inte enbart riktar sig till den arabisktalande världen, men också till Frankrike och kanske hela västvärlden.
Kamel Daoud vill på så vis väcka ett samtal om kriget i Algeriet, men han är också kritisk mot det Algeriet som bildades efter kriget och särskilt mot islams roll. Religionskritik är ett laddat ämne idag. Trots det låter författaren den gå som en röd tråd genom boken. Haroun är nämligen en man som inte finner någon som helst tröst hos Gud och han irriterar sig på alla religiösa människor han möter och deras eviga messande. Att kvinnor bär slöja ser han som fullkomligt obegripligt: ”Titta lite på gruppen människor som går förbi där borta, på flickan som bär huvudduk fastän hon ännu inte vet vad kropp eller åtrå vill säga. Vad ska man göra med den sortens människor? Tala om det för mig!”
Kritiken mot islam i ”Fallet Meursault” har gjort att Kamel Daoud fått många fiender inom den muslimska världen. Till följd av en omstridd debattartikel där han kritiserade islamismens förvrängda kvinnosyn och blev beskylld att förstärka orientaliska klichéer valde Kamel Daoud att sluta som journalist i januari 2016 för att ägna sig enbart åt författarskapet.
En stark röst i den offentliga debatten i Frankrike och Algeriet har tystats. Kvar finns fiktionens oändliga rum.
Fakta:
Camus var filosof, författare, dramaturg och militant journalist. Han föddes i det franska Algeriet och protesterade mot den orättvisa behandlingen av muslimska nordafrikaner. Han vände sig mot Sartres existentialism för att istället ägna sig åt frågan om det absurda, ett tema som också präglar ”Främlingen”.
Fallet Meursault finns på svenska i utmärkt översättning av Ulla Bruncrona, utgiven av Tranan förlag
